Idag sprang jag 1 mil, eller 1,16 mil för att vara exakt. Och dessutom klarade jag det på under en timme. Jag tror inte jag har förstått det än fast jag sitter här med stumma vader och trötta lår. Springa har aldrig varit min grej, jag har flåsat mig igenom varenda försäsongsträning, och har på sin höjd klarat tre-fyra kilometer tidigare. Förra året började jag med ett 10 veckors "lär-dig-springa-program" och idag klarade jag milen. Det är tydligen som det tidigare har inpräntats i mig - alla kan lära sig springa, till och med hopplösa fall.
Imorgon blir det fler bilder från vår underbara dag på Vinön igår. Men jag bjuder på en idag på de jag älskar mest av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar