Cykelpendlare

Jag cyklar till jobbet varje dag så här års. Det är 5 km enkel resa och tar knappt 20 minuter. Förutom att det är bra vardagsmotion så ger det också möjligheten att studera cykelstilar. Det finns lika många stilar som det finns cyklister. En del trampar med stor kraft, andra jättesnabbt. Några är helt raka i ryggen, medan vissa ligger böjda fram över cykelstyret. Det finns dem som cyklar med hela kroppen, från sida till sida och de som använder hela ansiktet för att visa vilken cykelstil de har.

Sen har vi de som cyklar så sakta, så sakta, gärna i bredd utan en tanke på att andra faktiskt försöker ta sig till jobbet i tid, de så kallade söndagsåkarna. De som man faktiskt nästan svär över, speciellt då det blåser motvind och man äntligen fått upp farten. Förstår de verkligen inte hur mycket kraft det tar att, efter att ha fått sakta in till nästan obefintlig fart, få upp hastigheten igen.

Det är ofta trängsel på cykelbanorna. Det är fullt med cyklister, överallt. Dessutom behöver man parera för eventuella gångare som irrat sig in på fel bana, passa sig för bussarna som tror sig äga företräde överallt, samt ha ögonen öppna åt båda sidorna så man inte får en bil på bakhjulet när man passerar övergångsställena.

Men så har vi dagarna då luften är frisk, solen börjar visa sig och vattnet ligger blankt på ån. Då det är en njutning att få slippa stanna bilen vid varje rödljus då man är i god tid till jobbet och faktiskt kan njuta av möjligheten och inse vilken frihet det är att kunna cykla.

Jag hoppas att snö och is låter sig hållas borta så det kan bli ytterligare ett par månader på cykel.